sitter här å läser era kommentarer nu och bara göttar mig i ren, efterlängtad och underbart tillfredsställande bloggbekräftelse. ensam å tragisk? CHECK! desperat å patetisk? CHECK!! men jag skiter i, för av nån märklig anledning är jag så väldigt fäst vid er, å det känns bara så rackarns gött på nåt sätt när ni visar intresse där i det lilla magiska fältet. fast nej det är egentligen inte märkligt alls, för ni verkar ju alla så sjukt goa!! hur kan man inte bli fäst? jag är så NÖJD! vill bli er allas kompis!! se bara hur rörd jag är (haha märker nu i efterhand att utöver tear-posen ser jag ju faktiskt tårögd ut på rille där bakom.. kanske var det? emotionell brud)

hur som haver. mina mystiska planer som ni (tydligen?? hihi) e så nyfis på är faktiskt inte särskilt storslagna över huvud taget när allt kommer omkring. de innefattar kort och gott en flytt till tyskland, närmare bestämt hamburg, där jag ska joina en schysst agentur och förhoppningsvis tjäna lite stålars. eftersom jag inte känner nån där och knappt vet något om staden är tips hemskt välkomna! najs second hand? klubbar? caféer? museum? allt och vasomhelst! kanske någon av er som rent utav bor där och kan tänka sig att ta mig under sina vingar lite? jag kommer va helt ensam å utlämnad med undantag för några tjejer jag ska dela lägga med (som jag alltså inte heller känner som kanske är jättetaskiga och kommer reta mig!!!! *rädd* fast det tror jag inte).

ni måste va där och stödja mig, det är er plikt ok?

det var det! nu ska jag läsa knasen. det e min egna lilla chillax-tradition att läsa gamla serietidningar när jag är hos mina päron. har ett helt skåp fullt av knasen, serieparaden, kalle anka, gustav å rocky. när jag vill lyxa till det blire tintin. ahh serier 4ever. min stund för mig själv. kommer aldrig glömma dagen jag kom hem från paris och såg fram emot tre månaders igentagande av kalle (mkt stolt prenumerant sen -95) hade köpt godis, sminkat av mig och hoppat i mjukisbrallorna när jag efter att ivrigt ha letat efter min åstundade kvalitetsläsning ett bra tag, fick en otäck känsla i magen av att något var fel. haha, mamma hade verkligen en genuin oro i rösten när hon till slut vågade sig fram och sa de ödesdigra orden: “mathilda.. vi måste prata”. vet fortfarande inte om jag förlåtit henne för det där riktigt. man säger inte upp folks prenumerationer på det viset. även om man är 20 och det rör sig om tecknade bildföljetonger för barn. don rosa är dock inte bara för barn (obs viktigt). eh jag är verkligen bra på att gå off topic. hörs senare, massa cyberkjamar!!

Relaterade poster
  BLOGG - Articles  
18:37 - 06/05/2011