klockan är nu halv åtta i den amerikanska världen. det börjar ljusna ute, fucking finally – jag har varit vaken sedan klockan halv fem, satte alarmet i ett försök till strategiskt jetlag-tänkande så fingers crossed att det funkar nurå. jag åker nämligen tillbaka till tyskland idag. det har varit två minst sagt intensiva veckor och jag är faktiskt bara riktigt lättad över att få komma “hem”. eller hem förresten, vart är det – jag har fortfarande inget jävla hem men ok, europa, så länge jag är i europa känner jag mig faktiskt relativt hemma. men att leva såhär börjar bli rätt påfrestande. har börjat tjuvröka igen, inga större mängder utan bara på den ringa nivån som fortfarande tillstädjar de där små mysiga nikokickarna, som jag nu insett måste vara vad folk syftar på när de menar att det är “avslappnande” att ta en cigg ibland. jag är trofast mina gula old holdborn, sitter i det kyliga morgonljuset som börjat fylla rummet och försöker att inte prassla med rullpappret medan kim, som varit min rumskamrat sedan jag kom hit, ligger och sussar sött för sista gången i den fantastiskt sköna super king size:n intill. hon fyllde 18 år för några dagar sedan men är ännu yngre till sinnet – en liten, duktig flicka trapped i en lång, sexig modellkropp. jag använde hennes födelsedag som ursäkt till att bli tipsy på vin och bellinis, medan hon satt där mittemot, rak i ryggen och artigt smuttandes på sin lilla diet coke. hon är typen som kan avrunda en kommentar med “okidoki mathilda?” och få det att låta fullkomligt normalt, och ibland försöker jag haka på: “okidoki kimmie!”, men orden ligger så ofantligt onaturligt i min mun att jag knappt kan uttala dem, och efteråt känner jag mig bara patetisk, så oftast ler jag bara ansträngt till svar medan jag försöker dölja hur illa till mods hennes sprudlande förhållningssätt faktiskt gör mig. jag önskar att jag vore lite mer som hon, lite mer ung, lite mer exalterad, lite mer okritisk, med många, starka känslor. de enda känslorna jag känner just nu är röksug och hemlängtan, och jag har inte ens nåt hem. lite knepig, den här situationen. men det ska bli spännande att se hur det löser sig, för det gör det nog snart.
11:40 - 11/09/12, Uncategorized
åh dina texter, lööööv them. hoppas du får ett hem snart! och fint ska det vara. puss!!!
meen åh du som alltid verkar så glad, känner verkligen av depressionen nu haha. surt. men kan förstå det ändå, du måste sakna mams o paps o marja som fan. hoppas allt blir bättre när du får komma tillbaka till tyskland!!!
Det är sån lycka och njutning när du har uppdaterat!
yes! you posted! i am happy now. love reading your little updates, wherever you are in the world.
i understand what you mean by you wish you were younger less critical and had more stronger emotions/feelings and a little more excited. but that’s it, you get older, we have to put up with it (think i am the same age as you), i think…..
Du skriver så jäkla bra!! <3
DITT HEM ÄR I PARIS HOS MIG OCH OCIAS.
hallå vill du inte tillbaka till paris?!?!!
när du tillslut inser att du ska bli författare så kommer jag komma på varje signering, stå först i kön, med boken tryckt mot bröstet och titta på dig med en liten tår i ögat och viska “jag älskar dina verk. de har räddat mig många sömnlösa nätter”.
så att när du tvivlar så vet du; det är författare du är menad att bli. orden är dina och ni är fan i mig bästa vänner. så, varsegoooo. nu behöver du inte känna ångest inför framtiden om du nu gjorde det innan.
Asså det här kommer nog låta astöntigt och absurt men tycker ditt liv är så himla intressant! Så keep going man, så kul när du uppdaterar!! Sjukt coolt äventyr du är med om, fast det kanske bara är sånt som man ser utifrån eller när det är över.. Så njut även fast det är ett helvete! Annars kan du ju trösta dig med att du kan skriva värsta gripande coffeetable boken som kommer casha in massvis med paper
PUSS
Heter hon till vänster Maria och kommer från Malmö? Eller Chloe som hon nog kallar sig nu?
haha, nej. hon är från tyskland!
åh vad fint du skriver! jag gillar dig!
åh helvete va fint skrivet.
visst gick du och bar på en orange ryggsäck på hamngatan idag?
jag tyckte nämligen att jag såg en kackerlacka som ramlade ur ena sidfacket på väskan. du/din dubbelgångare var oförskämt het hur som helst.
Jag älskar ditt sätt att skriva. Så där lagom personligt. Varje gång jag går in på din blogg och tar del av dina texter och bilder på resande fot känns det som att jag har fått ett fint beigefärgat brev från min vän Mathilda, haha. Älskar att få ta del av dina texter och bilder. Och hej, om inte modellandet lockar längre kan du alltid ta och bli författare. Kram!
blogga :(:(:( pliss